Vossloh Nordic CO₂-neutralt till 2030

Hållbarhet blir en alltmer affärskritisk fråga. Det krävs ett trovärdigt arbete för att vinna nya uppdrag från kunder, möta ökade krav från lagstiftare och för att rekrytera rätt kompetens och stärka varumärket.

– Tittar vi på dem som vi anställt senast, så är vårt hållbarhetsarbete en viktig anledning till att de har valt oss. Om vi inte visar att vi gör saker så är vi inte intressanta, säger Susanne Klyft.

Därför implementerar Vossloh Nordic nu ett värdeskapande och strukturerat hållbarhetsarbete som ska genomsyra hela affären.

Målet är att verksamheten ska bli klimatneutral till 2030 i linje med de globala målen.

– Vi behöver göra reella förbättringar, men också jobba med att få upp förståelsen hos alla våra intressenter. Det blir så tydligt att vi måste samarbeta om vi ska nå resultat eftersom ingen ensam kan göra de förändringar som behövs för att nå klimatmålen, säger Susanne Klyft.

Med ”vi” menar Susanne Klyft alla de intressenter som Vossloh Nordic identifierat i en förstudie, till exempel medarbetare, kunder, leverantörer, samhällsaktörer och ägare. Det är en utmaning att få alla att enas kring samma frågor, eftersom de ofta haft och har olika drivkrafter och krav.

Vossloh Group, som Vossloh Nordic tillhör, redovisar redan idag hur klimatutsläpp och energikonsumtion förändras årligen med 2019 som startår. Mätningen sker enligt den globala standarden för företag och organisationer, GHGP, som mäter organisationens utsläpp på tre nivåer – Scope 1 (direkta utsläpp från aktiviteter), Scope 2 (indirekta utsläpp från energikonsumtion) och Scope 3 (indirekta utsläpp från värdekedjan) (se faktaruta).

– Idag mäter vi Scope 1+2 i hela koncernen och kommer under 2021 att utreda i vilken omfattning och på vilket sätt som vi ska lägga till Scope 3. När det gäller vatten så är det inte en väsentlig aspekt för de svenska anläggningarna då vår vattenförbrukning i produktion är väldigt låg. Större delen av vattenförbrukningen är för våra anställda i kök och toaletter, förklarar Susanne Klyft.

Scope 3 är den utsläppsgrupp som kan skapa störst utmaningar för organisationer och företag. Det skriver EU-kommissionens Eco-Management and Audit Scheme, EMAS, i en artikel från 2021 .

I Scope 3 definieras nämligen alla övriga indirekta utsläpp längs värdekedjan. Dessa utsläpp är ofta svåra att spåra, speciellt om leverantörskedjan är lång. Eftersom det rör sig om indirekta utsläpp kan det vara svårt att få rätt information, och organisationen har mindre inflytande över hur dessa utsläpp kan minskas.

Därför är det avgörande för Vossloh att arbetet sker i dialog och samarbete med både kunder, leverantörer och samhällsaktörer. Och inte minst att det förankras väl hos anställda på Vossloh. Susanne Klyft beskriver det som ett missionsarbete.

– Mycket handlar om fotarbetet på hemmaplan. I dagsläget har vi till exempel coach-samtal om värdeskapande hållbarhet, inte bara utifrån koldioxidperspektivet, utan också från ett klimatperspektiv med alla nyanställda.

Divisionen Customized Modules har på global nivå startat teamet Go carbon neutral för att driva att företaget blir klimatneutralt och Vossloh Nordic är en del av initiativet.

– Vi har satt upp mål och nyckeltal, och vi har byggt upp en organisation med reläer i alla bolag världen över. På så sätt sprids både goda exempel enkelt och nya aktiviteter införs snabbt i hela koncernen. Att det finns ett ledarskap för hållbarhet, det vill säga en organisation, kombinerat med reella aktiviteter, det gör att vi får en utväxling.

Kraven på miljövarudeklarationer enligt internationell standard möjliggör också en högre medvetenhet om hur olika materialval påverkar produktens klimatavtryck – i hela livscykeln.

– Det blir väldigt konkret eftersom det är ett upphandlingskrav. Miljövarudeklarationer måste vi lämna. Det är bara ”fix it”, vi ska. Men det framåtsyftande måste bli en dialog och den har vi påbörjat med leverantörer. Kunden behöver förstå att vi menar allvar med kravet och vi vill ha en leverantör som också driver frågan.

För Vossloh Nordics del handlar hållbarhetsarbetet mycket om att ställa krav på och själv leverera miljövarudeklarationer som höjer medvetenheten om hur olika materialval påverkar produktens klimatavtryck – i hela livscykeln. När klimatavtrycket är identifierat måste man sedan arbeta med att få till lösningar som minskar utsläppen.

Exempelvis är stål och betong två stora klimatbovar. Därför är det avgörande att få till fossilfritt stål och fossilfria betongsliprar. Men det handlar inte enbart om att minska klimatavtrycket från råvarorna.

Susanne Klyft ser även möjligheter i att hitta en affärsmodell som gör det möjligt att återanvända hela komponenter. För om en komponent kan återanvändas innebär det även att man slipper tillverka en helt ny. Men en sådan lösning skapar även utmaningar.

– För att koldioxidvinsten i det cirkulära flödet med att återanvända komponenter inte ska ätas upp av att komponenterna körs runt i onödiga transporter så behöver vi få till samarbetet kring logistiken med kunden. Vi har också möjlighet att göra skillnad i hur vi transporterar – om man väljer att göra det med lastbil eller om du sätter det på ett tåg.

”Klimatkrav på leverantören måste vara standard.”

Susanne Klyft poängterar att hållbarhet är ett stort begrepp.

– Det måste vara kostnadseffektivt, leveranseffektivt och miljöeffektivt. Tidigare har en aktör skrikit om pengar, en om tid, och en om miljö. Den som har tuffast chef har varit den som vunnit. Även hälsa och säkerhet samt jämlikhet är naturliga delar i hållbarhetsarbetet

Nu ser Susanne Klyft en trend där fler och fler intressenter förstår hur hållbarhetsarbetet hänger ihop.

– Precis på samma sätt som att våra kunder inte lyckas om inte vi gör vårt hållbarhetsarbete, så kan vi inte påverka om inte våra leverantörer gör jobbet. Klimatkrav på leverantören måste vara standard. Det är viktigt att de kan se hur vi når nyttan.

För att det ska bli utväxling på arbetet måste det ske genomgripande och på lång sikt.

– Ser man det som ett projekt blir det inga resultat.

Hur ska ni veta att ni har lyckats?
– Jag har inte facit än såklart. Det är en väldigt stor utmaning och särskilt på så kort tid. Men att vänta är inte heller ett alternativ. Bra samarbeten är en förutsättning för att lyckas.

FAKTA: Så ska framstegen mätas
Greenhouse Gas Protocol etablerades 2001 och är det mest använda internationella redovisningsverktyget för att kvantifiera och mäta växthusgasutsläpp. GHGP bryter ner växthusgasutsläpp i tre kategorier:
Scope 1 definierar utsläpp som orsakas direkt av en organisations aktiviteter.
Scope 2 räknar utsläpp som är indirekt orsakade till följd av organisationens energikonsumtion. Scope 1 och 2 kan mätas relativt enkelt med hjälp av till exempel elräkningar och bränslekonsumtion.
Scope 3 är alla övriga indirekta växthusgasutsläpp som orsakats längs organisationens värdekedja.

Källa: EMAS, EU-kommissionen